Oooja, jag grät!! Hade det inte varit för att brorsan och Maria satt här hade jag nog gråtit ännu mer, men det var nog tillräckligt ändå. Fy vad ledsam den var på slutet, man liksom tänker på att det där kommer hända mig en dag också. Våra älskade hundar dör ju tyvärr ifrån oss, och ingen kommer någonsin vara den andra lik, dom har alla en speciell plats i ens hjärta. När han slutligen fick somna in hos veterinären så grät jag nog mest, kunde inte annat än tänka på det hemska minnet när vi var och tog bort Texas, lillgubben så man saknar han, minns han och glädjs av dom fina minnena vi har med honom <3. Och nu har jag ju Önska och Lillan som livar upp min vardag, man tänker faktiskt på det ibland, att gud vad tråkigt jag skulle ha utan mina eländiga hundar :P heheh. Ett exempel här på en gång, när filmen precis var slut och jag satt och torkade mina tårar, så hörde vi en suck och ett litet läte från Lillan som låg uppe på ryggstödet på soffan, hon vände sig på rygg så man bara såg fyra ben sticka upp och så sjönk dom :D vi höll på att dö av skratt. Och då kände jag bara att ja, hundarna är mitt liv, min lycka.

Det finns en blomma vit som snö,

kan ej vissna, kan ej dö.

dess namn känner du nog igen

trofast vänskap heter den.

 
Brinn så länge du lever.

Låt ingen få släcka din glöd.

Brinn så vi alla kan se dig.

Vägra vara levande död

 
Killar killar killar...

Vad gör de annat än pillar?

De låtsas söka tröst

Men egentligen vill de bara klämma på ens bröst

De är romantiska och kommer med rosor

Men är de inte nöjda förrän det fått av ens trosor

Det är som en ren reflex

Att de genast tänker på sex

Man blir så kär

Men tyvärr är alla lika som bär

Kommer och sårar

Och vi drunknar i tårar

Men vi återuppstår

Och ni killar våra hjärtan får

För det är faktiskt killar

Som vi här på jorden gillar