Igår åkte Edwin och jag ner till Härnösand och hälsade på Malin och Birger. Vi hade så trevligt, men tänk att det kan ta sån tid att bara gå runt på stan där. Jag parkerade i parkeringsgaraget och åkte upp och köpte lite pysselgrejer på bokhandeln sen så mötte jag upp Malin på Veromoda som hade utförsäljning. Jag tänkte inte ens gå in och kolla eftersom att det inte är så stor mening för mig att kolla på några kläder nu när jag fortfarande har en del gravidkilon att gå ner, men likväl så kom jag därifrån med en jättefin vår/höstjacka. Den sitter kanske lite tajt nu och brösten får jag inte ens igen den över, men jag kommer nog kunna ha den bra sen när jag har tappat bröst och vikt :D. Sedan gick vi och käkade nånstans, kommer inte ihåg vad det hette, vi satt väl där en bra stund och surrade :) Efter det så gick vi en stund till på stan, jag köpte lite småpryttlar och en jättesnygg body till Edwin, han klär verkligen i grönt :)

Ja, ni ser ju själva vad snygg jag är :)

Och som vanligt så går ju tiden så fort. Edwin sov så snällt i vagnen, men jag insåg dessvärre att jag behövde dra vidare och att jag dessutom behövde amma innan jag åkte eftersom att det redan hade hunnit gå fyra timmar sen sist och jag hade handlingen på Coop kvar att göra innan jag kunde dra mig hemåt. Jag känner mig fortfarande inte riktigt trygg i att sätta mig och amma "in public", så jag tänkte att jag kunde väl sätta mig och amma i bilen i parkeringsgaraget, lugnt och avskiljt. Det kändes förjävla konstigt kan jag säga, det gör jag nog inte igen. Sen så blev jag även tvungen att byta blöja i bilen och det gick väl bra, men efter allt bök med overall och allt så blev han lite ledsen lillgrabben. Usch, vad dåligt samvete jag fick!! Stackars lilla grabb, vad han fick stå ut med bara för att hans jävla mamma skulle ränna runt på stan. Men när jag sa att jag kände så till min mamma skrattade hon lite och sa att jag inte skulle känna så och att det inte är någon fara att ränna runt lite utan att det tvärtom är rätt så lärolikt. Och visst är det sant :) men nog får man lite dåligt samvete när ens lilla hjärta gråter och det kanske är ens "fel" eller om man inte kan trösta, i alla fall såhär i början innan man har lärt sig och inte är helt van med hur vardagen med bebis fungerar än. Men hem kom vi i alla fall, även om det tog lite tid, och som sagt så har man väl lärt sig lite vad man inte ska göra och hur man eventuellt kan göra till nästa gång. Svärmor tycker bl a. att vi mer än gärna kan få komma och hälsa på på hennes jobb nästa gång det behövs ammas eller bytas blöja när jag är nere där och ränner på stan.