Förlossningsberättelse

(Sparades i utkast torsdag den 26 januari)

Det har nu gått en hel vecka sedan han kom, våran lilla Edwin <3

Idag har BVC varit hem till oss och pratat/informerat lite. Helt underbar och trevlig tant :) Efter att vi suttit och pratat en stund undersökte hon Edwin och vägde honom. Allt såg bra ut och han väger nu 3520g.

Jag har inte riktigt kunnat sätta mig ner och skriva om min förlossning förens nu, både för att i stort sett all tid går åt prinsen och även för att min förlossning gick så himla fort så jag tror att jag inte riktigt hängde med. Det är först nu som det kanske har sjunkit in. Journalen var inte till så mycket hjälp vid skrivandet heller, det är obetydligt skrivet i den, eftersom att det knappt existerar något förlossningsförlopp. Men med hjälp av sambon har jag knåpat ihop ”förloppet” och våra känslor kring det.


Hur som helst, det hela började på onsdagen den 18/1 kl.18:30 med att det sipprade ut lite vatten. Vi hade nyss ätit middag och satt fortfarande kvar vid köksbordet jag, sambon, brorsan och hans flickvän. Jag skämtade och sa ”antingen så går vattnet nu eller så kissar jag på mig”. Jag gick iväg på toaletten och en stund senare kom sambon och frågade hur det var som, jag svarade att jag inte visste och att det var så skämmigt, tänk om det bara var så att jag kissade på mig. Jag ringde förlossningen för att fråga om råd, men jag fick inget svar. Jag var inge bekymrad över det och tänkte att jag ringer väl igen lite senare. För en stund glömde jag nästan bort att det ev. var något på gång. En timme senare gick dock vattnet ”på riktigt”. Jag ringde då förlossningen igen och hon sa att de ville att jag skulle komma in, men att vi inte behövde köra på två hjul upp dit utan att vi skulle ta det lugnt och typ packa klart bb-väskan och åka in sen.

Kl. 21:30 kom vi in på förlossningen och då hade jag kanske känt en aningens till värkar i ca. en halvtimme. Jag blev inskriven på en gång och de gjorde en ctg-kurva, den registrerade oregelbundna värkar ca. 2st/10min. När den var klar gick jag på toaletten och sen kände jag att jag ville försöka gå runt, för det började att göra riktigt ont. Läkaren som var ansvarig för min förlossning kom in och försökte presentera sig, det tog ett tag innan jag ens kunde kolla upp på honom och hälsa, jag hängde då på gå-bordet och tog en värk och försökte att inte skrika när han var där. Han berättade att han hade pratat med barnmorskan som var ansvarig för min förlossning (som för tillfället dessutom var upptagen med slutfasen av en annan förlossning) och de hade kommit fram till att jag antagligen skulle få en sovdos eftersom att min ctg-kurva var fin men det var ju inget på gång än, det var långt kvar. Jag gnällde och sa till Rikard att det här klarar jag aldrig, det gör så sjukt jävla ont, och det var bara början. Bara efter ett tag bad jag Rikard att ringa efter någon, en barnmorska kom in och jag grinade och sa att jag tyckte det var så jobbigt för det kändes som att värkarna kom direkt efter varandra, att jag inte fick andas och samla mig in för nästa. Hon försökte ta en kurva på mig, men det gick inget bra eftersom att jag stod på knä i sängen och hängde över ryggstödet.

Min barnmorska kom in och tog över ca. kl. 23:00. Hon försökte prata lite med mig och sa sedan att jag måste vända på mig och lägga mig i sängen om hon skulle kunna göra en riktig kurva. Hon märkte att jag hade ont och sa att det verkade som att jag kanske behövde någon bedövning, jag suckade och grinade fram ett ”Jaa!” (jag som inte ville ha något). Efter några värkar märkte hon att jag krampade och frågade mig om jag låg och tryckte på, jag svarade att det gjorde jag inte utan att det bara blev så. Eftersom att jag hade haft en vattenavgång så ville de inte känna på mig på en gång om eller hur mycket jag var öppen med risk för att föra upp bakterier. Men hon insåg nu att hon måste känna eftersom att det verkade som att min livmoder gick till krystvärkar. Hon kände på mig och utbrast ”Men Therese! Jag praktiskt taget ser huvudet på bebisen! Du är så öppen som man kan bli och den ligger här längst ner! Det är bara att börja krysta!”.

Kl. 23:30 i samband med att hon känt på mig sattes en skalpelektrod och jag fick lustgas, som inte gav någon direkt smärtlindring men det var skönt att hålla och skrika i masken. Men det kändes så skönt att slippa ta någon bedövning och dessutom att få börja krysta. Däremot så märkte hon att jag tryckte på av egen kraft, min livmoder var utmattad efter det snabba öppningsskedet och kraften i mina värkar hade därför avtagit. Så jag fick värkstimulerande dropp och krystvärkarna svarade bra på det på en gång.

Kl. 0:15 den 19/1 (på sin pappas födelsedag) kom han ut, i vidöppen bjudning (ansiktet uppåt) och med navelsträngen virad tre varv runt ena benet. Han skrek lite på en gång, men blev sedan tyst och fick komma upp på mitt bröst en stund. Han var så varm och mysig. Sedan vägdes och mättes han, 3650g och 50cm, och så fick han komma till sin pappa medans de tog hand om mig.

Efter att de var klar med mig flyttades vi till en annan förlossningssal där vi fick sova en stund. På morgonen gjordes en läkarundersökning av Edwin och sedan flyttades vi till en delad sal, eftersom att alla enskilda rum var upptagna. Jag trivdes inte alls där och läkaren hade vid undersökningen sagt att det var okej med en tidig hemgång för oss förutsatt att amningen fungerade. Jag sa till en barnmorska att jag ville åka hem. Så kl. 15:00 skrevs vi ut och fick komma till ett enskilt rum och prata med en barnmorska om lite allt möjligt. Jag var även tvungen att visa amningen, och så fick vi en tid för att komma tillbaka och göra en läkarundersökning och PKU-prov två dagar senare.

Kl. 18:00 var vi hemma och fick börja vara en familj på riktigt. Så overkligt, men så skönt!


Usch och blä

Jag är inte ett dugg nöjd med att vara i v.41 (BF+4), bebis skulle ha kommit till oss i fredags!! Jag vet att det är jättevanligt att gå över tiden, speciellt som förstföderska och att det inte alls egentligen behöver handla om att gå över tiden utan att det hela tiden kan ha varit felberäknat. MEN.. det gör inte min väntan lättare!! Jag vill ju ha bebis här nu, vi har ju liksom planerat för det. Folk säger åt en att njuta av den tid man har kvar för sig själv och tänka på annat, vilket är jävligt svårt när man har en stor fet mage som är i vägen hela tiden och som innebär en hel del problem. Och fogarna.. ja, jag är less på att gå omkring som en gammal jävla kärring!! Och nu börjar ju folk fråga "Har det kommit någon bebis än?", "Börjar det inte på att vara dags att klämma ut den där?" m.m. och JOO!! men vad kan jag göra då! I vissa fall är det skönt att prata med någon om det, men annars är det bara otroligt irriterande. Och för att inte nämna när man ringer någon och de svarar med andan i halsen "Hej!! Är det bra!? Är det något AKUT!?", då har man nästan lust att slänga på luren.

Jag ringde till förlossningen idag och pratade lite, för det är ju ingen mening att ringa min BM här för hon har ju fan ingen social kompetens och är bara konstig. Det är så skönt att prata med barnmorskorna där uppe i Sollefteå, de är så himla gulliga så att man nästan får tårar i ögonen. Hon som jag pratade med var så förstående om att jag tyckte det var jobbigt att gå över tiden och peppade mig m.m. sen så önskade hon oss så välkomna när det nu blir dags. Vi kommer att få en sån underbar förlossning med dessa barnmorskor i alla fall :)

På måndag den 23/1 har vi tid för undersökning med ctg och ultraljud inför ev. igångsättning. Självklart hoppas vi på att den tiden inte behöver utnyttjas :). Hur det än blir så är det inte långt kvar tills vi får träffa våran lilla, men det är likväl jobbigt!!

Nä, nu måste jag gå. Har en liten dam som försöker påkalla min uppmärksamhet här. När det inte räcker med att sucka och gny då river man på matte. "Jaja, vi ska gå ut och bajsa!"

2011/2012

Nu har både jul- och nyårsafton passerat. Jag hann med lite shopping i mellandagarna också, dock inget märkvärdigt och ingen direkt rea. Malin och jag åkte ner och hämtade Madde sedan gick vi tre gravida på Birsta :). Det var så mycket folk överallt och man vart alldeles slut, så vi gav väl upp ganska tidigt, om man jämför med hur mycket/länge man annars brukar kunna kolla runt. Men vi hade i alla fall kul, det vart en hel del graviditetssnack bland annat.

Det har varit så skönt att ha haft "lov" och tagit det lite lungt och fått njuta med nära och kära. Jag hade det jättetrevligt både dagarna runt jul och nu nyår. Ja, och nu har vi ett nytt år, som för min del börjar med ett sista ryck i skolan sen är det ledighet som gäller, för den lilla i magen ska ju liksom titta ut (hoppas bara att h*n inte får för sig att göra det tidigare). Helt otroligt overkligt! Jag och Rikard var upp till Sollefteå och gjorde ett besök på förlossningen i mellandagarna, och jag fick som en liten chock eller känslovåg när vi var och kollade i ett av förlossningsrummen. Känslan i att vi ska vara där igen om 2-3 veckor ungefär, och att det då är på riktigt!! Det går inte att fatta riktigt vart tiden har tagit vägen, även fast det känns som att man har varit gravid i en evighet och att det såklart börjar att vara dags för ett slut.

Jag brukar inte avlägga något nyårslöfte och i år känner jag ännu mer att varför ska jag?! Jag ska bli MAMMA och det enda jag typ ska koncentrera mig på är att vara den bästa för just mitt barn, vad mer behöver jag lova, allt annat kommer ändå i andra hand. Det är väl klart att man inte går in i en bubbla och inte har något liv utanför "bebisvärlden", men man kommer ju helt klart att prioritera om och leva ett helt annorlunda liv än det man levde innan bebis kom till världen.

Får se när nästa inlägg dyker upp i bloggen, om det blir innan eller efter bebis kikat ut. Nu ska jag lägga mig och vila lite på soffan, med en hickande bebis I magen :D. Önskar er alla en god fortsättning på det nya året!!


Ca. 1 månad kvar

Ja, nu är man där, v.36, ca. en månad kvar då!! Det börjar kännas i kroppen, har bland annat börjat känna av foglossningar och har dessutom fått tillbaka halsbrännan. Men det är lindrigt ändå, än så länge, och innan jag visste hur foglossningar kändes kunde jag inte förstå, men gud vad glad jag är nu att jag inte har haft det länge, tycker synd om dem som har det från tidigt i graviditeten!!

Tror att jag har glömt att säga det, men vi har ju börjat föräldragruppen också, har hunnit med tre träffar nu. Det är lite roligt att träffa andra som ska ha, även fast det kanske inte är sådana man kommer att umgås med. Man får reda ut lite funderingar och inse att det börjar bli dags att tänka på dagen D liksom, hur vill vi ha våran förlossning? Jag har inte börjat knåpa med något förlossningsbrev än, det känns så svårt, men däremot så har vi börjat att kika på packningen av BB-väskan. Det känns kanske lite tidigt, men man vet ju aldrig, man ska nog inte vara för nonchalant heller och så bombsäkert tro att man kommer att gå över tiden. Dessutom är det mest för att slippa tänka på att packa väskan runt all annan stress med jul, nyår och diverse som vi packar den nu. En sak jag då insåg är att vi bara har några få bodys i strl 50 sedan är det mest 62, och inga byxor finns det i 50 heller. Herregud, jag som trodde att jag hade det hellugnt med kläder, men nu har jag fått börja kolla mig omkring efter det. Annars har vi det hyffsat klart med förberedelserna tror jag :) eller jag är säker på det, fast man kan ju alltid komma på något :P nojja!!



Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.

Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg (eller mer:D). Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak.

Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska.

40 cm! Det du mamma!

Hahah, om ni läser bloggen nu så kan ni också se att detta är vad som står nu på If's widget här i sidan om min graviditet den här veckan. Jag känner lite att jag inte riktigt hänger med i svängarna, håller typ inte ens reda på vilken vecka jag är i, tydligen 31!! Då blir det v.32 till helgen alltså, vilket innebär att det då är ca. 8 veckor kvar. Shiiit!! :D

Som sagt så har vi då ju snart gått 31 fulla graviditetsveckor. Här är utvecklingen för v.31:


Bebisen är nu drygt 40 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,5 kg nu.

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset.


Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

Andra besöket - v.29


Ja, då har det hunnit gå en hel månad sedan vi var hos barnmorskan sist. Allt såg bra ut den här gången med :) bebis var lite lugnare idag, hjärtslagen var ca. 130 slag/minut. H*n hade även växt lite väl mycket, BM mätte till och med om en gång för hon blev lite osäker när hon skulle skriva in måttet i datorn och se på kurvan. Förra gången var måttet 23 cm och då hamnade vi mitt på "normalkurvan", idag var måttet 29 cm, det är fortfarande okej men vi var närmare den "övre kurvan". Det kan hända att vi får göra ett tillväxtultraljud i fall bebis växer mycket till nästa gång med.

Och jag har också växt lite väl mycket, har gått upp 4-5 kg sedan förra gången. Och jag förstår inte varför. Jag går dagliga promenader och tränar på gym 2-3 gånger i veckan. Dessutom tycker jag inte att jag äter onyttigt, äter vanlig hemlagad mat. Någon gång äter vi hämtmat, men det är ju inte ens en gång i veckan. Jag har inte heller några begär, varken godis eller något annant onyttigt, blir jag hungrig mellan måltiderna så kanske jag tar någon macka eller nudlar, macka är väl inte nyttigt men ändå. Vet inte vad jag ska ta mig till om viktuppgången inte stannar av lite snart!! Jag menar jag kan ju inte banta, inte träna övermycket och jag tycker inte att jag ska behöva skriva ner allt jag äter och räkna kalorier, jag måste ju fan äta om jag är hungrig!! Aja, jag kommer nog bara få det väldigt jobbigt när jag ska gå ner dessa kilon efter förlossningen, inget mer att hetsa upp sig över nu antar jag.



100-dagars!!

Heheh :) Det blir bara ett kort inlägg här nu som snabbast innan jag ska dråsa i säng, är så sjukt trött!! Såg alldeles nyss att det idag är precis 100 dagar kvar till BF. Tiden bara flyger iväg, 180 dagar gångna av 280, snart har vi vårat underbara lilla hjärta här hos oss <3

Hjärtats hjärta

Det har inte blivit något skrivande på ett tag, har haft ganska fullt upp med praktiken som började förra veckan. Sen så har det inte direkt hänt något speciellt heller. Jo, i lördags var vi på födelsedagsfest hos Carro, väldigt mycket folk där men inte så många man kände. Av oss fick hon en reflexskärm (eller ska få), man kan välja mellan fem olika färger på skärmen, jag har köpt en likadan till mig själv så det ska bli spännande att experimentera lite med den när den kommit (levereras från Japan). Efter festen, när resterande skulle gå ut på Gladan, så åkte vi och hälsade på hos Emma och Alex. Grabbarna tog några matcher i NHL medans Emma och jag surrade en massa om graviditet mm. Det var tänkt att de skulle få sin bebis då den dagen, men det verkar som att bebis trivs ganska bra i Emmas mage så den får väl stanna där ett tag till antar jag :) vi hoppas däremot att den lilla tar mod till sig snart och kikar ut, och att allt går bra!!


Idag har älsklingen och jag varit hos BM och lyssnat på bebisens lilla hjärta, som slog så fort, så fort, ca. 140 slag i minuten, som det ska vara. Bebisen sparkade även en massa på micken, h*n tyckte inte riktigt om att BM hade klämt så på magen. Det togs även en del prover, som också var bra.

Och magen den växer fort nu känns det som, symfus-fundusmåttet (blygdben - överkant av livmoder) var idag 23 cm. Det är typ 3 cm ovanför naveln, och enligt babycenter så är livmodern då ungefär lika stor som en fotboll!! Heheh, så det blir lite spännande att se hur det måttet är nästa gång om ca. en månad. Jag har ju dessutom gått upp mer än jag ville fram tills nu, hur fet kommer inte jag vara då då när det har gått tre-fyra månader och det börjar bli dags!! För bebisen bör väl åtminstone gå upp 3 kg och viktuppgången lär ju inte sluta där för min del, tyvärr. Men jag ska fortsätta träna så länge det bara går, jag känner ju inte av några krämpor än eller så, och så måste jag försöka tänka på vad jag äter, dock tycker jag inte att jag äter sådär jätteonyttigt, men det känns ändå som att det viktigaste är att bebisen får det den ska och mår bra därför vill jag inte tänka för mycket på maten.









Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Från hjässa till häl mäter bebisen ungefär 30 centimeter. Hjärnan växer snabbt, smaklökarna är fullt utvecklade, finger- och fotavtryck fortsätter utvecklas. Inne i bebisens kropp utvecklar lungorna andningsvägarnas förgreningar och celler som producerar surfaktanter som gör att lungblåsorna (alveolerna) inte kollapsar när bebisen väl börjat andas luft.


Du är i vecka 25.
Du har gått 24 fulla veckor och 3 fulla dagar (v24+3).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Fre 13 jan 2012
Du har 108 dagar kvar till beräknad förlossning.

V.23


Tiden går så fort, helt otroligt! Tyckte att jag nyss gjorde ett grav.test och fick bekräftat att jag är gravid, och nu har det gått 17 veckor sedan dess. Allt som händer just nu är så häftigt. Det var otroligt häftigt att se bebisen på ultraljudet, och att jag inte riktigt kände att den sprattlade så mycket.

Nu har jag kunnat känna bebisen i 4 veckor, men det har inte Rikard. Han har känt lite rörelser, det händer ofta att jag säger att han ska känna på magen (jag vill ju så gärna att han ska få känna han med) och när den sparkar kan jag säga "Kände du sparken nu?" eller "Va!? Kände du inte det där, men den sparkade ju tydligt". Och det är väl ännu jobbigare för han då, men igår fick han sig en rejäl spark och ansiktet hans lyste upp i världens leende :) underbart!!

En annan sak som kanske har synts ett tag, men som jag inte har tänkt på är att man kan se sparkarna utanpå magen nu :) men det är ju så lätt att man sätter handen på magen när man känner bebisen sparka. Jag har lyckats filma någon snutt när den sparkar, men den är ju expert på att sluta röra på sig när man både ska känna och filma :P








Nu väger bebisen nästan 430 gram, är ungefär 28 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu.

Innan bebisen lagt på sig hull ser huden lite skrynklig och genomskinlig ut, men nu ökar den i vikt varje dag. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln, som är viktig för produktionen av hormoner, utvecklas i stadig takt.

Redan nu finns tandanlag i käkarna. Det är inte så långt kvar tills du får träffa ditt barn och inom det första året börjar tandsprickningen. Hittills har du förmodligen ökat i vikt med mellan 5,5 och 7 kg, men från och med nu kommer du att öka snabbare i vikt – räkna med strax under ett kvarts kilo per vecka.


Du är i vecka 23.
Du har gått 22 fulla veckor och 1 full dag (v22+1).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Fre 13 jan 2012
Du har 124 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vad ska jag göra?

Mamma och jag åkte ner till Sundsvall i torsdags, vi skulle kolla några blocket-annonser. Allt var i fint skick, så nu är både vagn och babyskydd införskaffat och klart :). Sedan blev det Birsta en sväng. Vi var in på Babyproffsen, jag hämtade ut mitt paket med några erbjudanden, varuprover och en gratis blöjhink, tjoho!! Vi fick även råd om åkpåse. Jag hade tänkt att när jag sparat in pengar på att köpa en begagnad vagn så kunde jag lägga ut lite mer pengar på en riktigt bra och varm åkpåse istället, en voksi såklart :). Men det avråddes jag ifrån, inte för att den är dålig, utan för att jag inte alls hade tänkt på att den är såå stoor, ska jag klämma ner en voksi i liggdelen så får det inte plats någon bebis där, oops!! Det är väl jag som har tänkt "stackars lilla bebis som kommer mitt i vinterkylan", men det är ju faktiskt så att när bebisen bara är några månader gammal så kommer vi ju inte direkt vara ute och flänga i kylan några längre stunder ändå och jag skulle ju absolut inte lämna den att sova ute i vagnen. Sen när bebisen blivit lite äldre och jag kan tänka mig att ha den sovandes ute så börjar det på att vara varmt ute ändå. Så det vi kanske gör istället är att vi införskaffar en voksi till nästa vinter, då är bebisen drygt ett år och vi kan ha den sovandes ute i voksin i sittdelen istället, med fullt liggläge, utan att behöva oroa oss för att den fryser, det blir ju jättebra :D.

Vi hann även med att spendera lite pengar i gallerian, mamma köpte en supergullig overall-påse (ja, jag vet inte vad man kallar det) som blir alldeles perfekt att ha åt bebisen första tiden, man slipper hålla på att krångla med benen. Jag köpte en söt liten mössa, tofflor och strumpor. Strumpor till små bebisar är nog något av det gulligaste som finns, de är ju så sjukt pyttesmå, jag får ju nästan tårar i ögonen när jag tänker på dom små söta fötterna som ska vara i dom :') . Efter den här shoppingdagen frågade mamma mig "Jaha, vad ska du göra resten av tiden nu då?" jag fattade inte vad hon menade "Jo, men nu har du ju nästan köpt allt till bebisen, nu är det ju bara vänta tills den kommer" och hon har ju så rätt, vad ska jag göra? Det är ju så roligt att skaffa saker, men nu kan jag inte hålla på att skaffa mer :( heheh, nä jag har väl mycket annat jag kan/bör/ska göra ändå. Rikard tyckte i alla fall att allt var jättefint och bra, och sa samma sak han med när han kom hem "Nu fattas bara bebisen!".

    


Massage-mys

Igår när jag kommit hem lagade Älsklingen mat, supergott var det :) sedan satt vi och myste i soffan en stund, bebis gjorde sig ihågkommen genom att börja sprattla, och älskling fick känna lite för första gången :). Vi skulle egentligen se en film, men så började det att åska så då stängde vi av alla apparater, tände ljus och tog lite glass istället. Innan åskan hade avtagit hade klockan hunnit bli efter tio och vi båda var ganska trötta, så vi gick och la oss och myste i sängen istället en stund innan vi somnade. Rikard smörjde in och masserade min mage, men bebis var lite trött, h*n hade väl redan haft sitt sprattelskov för idag, så det blev bara lite småsprattel som inte kändes så pass mycket att det gick att känna utanpå magen. Så då masserade Rikard min rygg istället, så himla skönt - världens bästa pojkvän har jag :)

Sprattel och spark

Jag vet inte om det var bebisen som jag vaknade av inatt, eller om det var en av de vanliga kisspauserna som väckte mig. Hur som helst när jag varit på toa och lagt mig i sängen igen kände jag en del sprattel i magen, jag la handen på magen och försökte känna. Efter ett tag kom det en rejäl spark, så det verkligen kändes på min hand (det var första gången). Jag försökte väcka Rikard så att han också kunde känna, det kom två sparkar till, sedan när han väl fått dit handen så var det för sent. Men jag tvivlar på att han hade kommit ihåg att han känt något ändå eftersom att han typ sov :P men det kommer fler tillfällen, det börjar vara livat i magen för det mesta nu!!

Mom + Dad = Me

Idag var vi på ultraljud!! Vilken häftig upplevelse alltså!!
Vi skulle åka hemifrån kvart i nio för att verkligen vara där i tid, men vi lyckades inte komma iväg riktigt när vi skulle, så vi stressade upp till Sollefteå (denna jävla skit väg). Vi var väl där till tio i tio, halv elva kom barnmorskan ut och ursäktade sig för att det tagit tid och sa att det nog skulle dröja en kvart till. Så till elva fick vi komma in, och gissa om man var spänd då?! Tänk om hon hade sagt att det inte fanns något där liksom!!

Men så fort hon förde ultraljudsapparaten över magen såg man EN liten och livlig bebis på bildskärmen.. VAA!! Det kändes så sjukt, där på bildskärmen sprattlade en liten bebis och den är alltså i min mage :) jaa, det är en jävla känsla!! En annan underbar syn och känsla var att se reaktionen hos älsklingen, han tog mig i handen och vände sig mot mig med världens leende och sa "vad häftigt, tänk där är våran lilla bebis". Någon lyckotår rann ner för min kind, jag fick behärska mig för att inte börja toklipa. Allt såg bra ut och alla måtten stämde, så vårat BF-datum ändrades inget.


Här är vårat lilla hjärta <3




Du är i vecka 19.
Du har gått 18 fulla veckor och 4 fulla dagar (v18+4).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Fre 13 jan 2012
Du har 149 dagar kvar till beräknad förlossning.



Fostret: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.






Sparkar?


Det bara måste ha varit sparkar jag kände inatt. Jag har aldrig känt något liknande, det var som en stor bubbla som steg uppåt och sprack eller ja, det går inte att beskriva riktigt hur det kändes. Men en sak kan jag i alla fall säga, det är en konstig men jävligt häftig känsla!!

Älskar den lilla bebisen <3 som börjar bli mer och mer verklig.

Längtar till RUL den 16/8, då kommer det verkligen bli verklighet, att det växer ett litet liv i magen!!










Inskrivning

Hej hopp!!
I'm back (kanske :P). Har inte skrivit något här om min graviditet, men de allra flesta vet väl om det nu, det finns ju på fejjan liksom :D.

Jag var på ett första besök hos barnmorskan i maj och nu var det dags igen, vad tiden går fort. Vi var dit i måndags på inskrivning, BM berättade lite vad som kommer hända framöver och vad vi skulle göra nu. Vi tog blodtryck och blodprov, jag bestämde att när hon väl skulle sticka mig så kunde hon väl ta alla prov som de erbjuder så det blev 6 rör med blod (tur att det bara är 3ml i varje). Jag är inte direkt nålrädd men jag tror aldrig att jag har tagit ett blodprov i armen, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Jag stressade upp mej över sticket nå jävulskt, det gjorde lite ont när hon stack men sedan var det ju ingen fara, men när hon var klar kände jag hur jag svettades, mådde illa och trodde att jag skulle svimma dessutom fick jag lock för öronen.

Nu är det mindre än en månad kvar tills vi får se bebis, den 16 augusti ska vi upp till Sollefteå och göra ultraljud. Då har man något att längtas till, spännande :).


Just det, höll på att glömma att skriva att jag har gjort en ny design, fast det syns ju också. Jag blev lite less på den andra, den var så mörk men jag var jävligt nöjd med den med. (Om ni hittar något som inte stämmer på bloggen, så är det för att jag inte har orkat fixa och trixa klart med kodmallarna)
 

Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 4 fulla dagar (v14+4).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 14 jan 2012
Du har 177 dagar kvar till beräknad förlossning.